Flyktingpsykologi

Rapport från seminariet om flyktingpsykologi  

På ett seminarium i Uppsala, arrangerat av Svenska kyrkan, Katedralen och Mälardalens frilansklubb den 22 februari, diskuterades hur vi som journalister ska kunna bli bättre på att belysa frågor kring invandrare och flyktingar.

– Det handlar om mitt liv! Om myndigheten inte förstår det så har jag ingen plats på jorden där jag är välkommen.

En ung ensamkommande flykting berättade själv om flykten till Sverige och erfarenheter från vistelsen här. Psykologen Minna Forsell delade med sig av sina erfarenheter från arbetet på en asylmottagning i Stockholm och en diakon, Mona Gustavsson i Gottsunda församling, skildrade den verklighet hon upplever i det vardagliga arbetet med invandrare.

Ordet flykting är farligt, för det är ett gruppord, konstaterades det på seminariet. Alla är vi individer. En del är statslösa, andra har nästan suttit i regeringsställning. Intervjua olika typer av asylsökande, hur de ser på saker! Hur fungerarar det här? Vad gäller i det nya landet? Hur gör man? Vi borde också skriva mer om den gömda gruppen som växer alltmer. En del har bott länge i Sverige och tappat kontakten med sitt gamla hemland.

– Vi skriver om flyktingar som om de inte vore en del av vår verksamhet, ansåg Minna Forsell. Koppla det till en vanlig svensks vardag! Koppla inte bort flyktingarna från samhället! Lägg mer fokus på relationer, bygg upp dem! Svenskarna vill gärna ha en uppgift. I många kulturer ska man först värma upp.

Under seminariet enades deltagarna om att det saknas en helhetsbild. Mycket av det som skrivs blir fragmentariskt. Var finns de breda berättelserna? Ingen journalist har följt hela processen, då en människa som flytt kommit till Sverige.