Foto: Palli Kristmundsson. Forskaren Henrik Brändén med sin senaste bok.

Viktiga grundkunskaper
för att skriva om vetenskap

Intresset var stort när vetenskapsskribenten, föreläsaren och forskaren Henrik Brändén den 22 juni höll ett seminarium via Zoom där han gav information om viktiga grundkunskaper som skribenter bör ha för att kunna börja skriva artiklar om vetenskap/forskning. 36 medlemmar deltog i seminariet som drog ut på tiden då det var många som ville ställa frågor.


Henrik inledde med att förklara vad vetenskap är. Något han beskriver som att successivt närma sig en allt mindre felaktig beskrivning av en aspekt av verkligheten. Han beskrev även vikten av att förenkla men att finna en balans mellan det och att inte förenkla för mycket. Han bad därför alltid en forskare inom det specifika området att läsa de texter han skrivit för att vara säker på att han inte förenklat bort information som är väsentlig för innehållet. En problematik som han beskriver ofta inträffar när journalister vill hitta en nyhet. Det kom en hel del frågor om hur frilansjournalister ska kunna balansera mellan önskan om att hitta ”nyheten” men samtidigt inkludera alla om och men som kan finnas i vetenskapen. Att gräva ner sig djupt i forskningsresultat kräver tid, något få redaktörer är villiga att betala för.

Henrik Brändén gick även igenom hur man ska kunna veta hur trovärdig forskaren och forskningen är. Han beskrev en skala som är bra att utgå ifrån:

Viktiga grundkunskaper <br/> för att skriva om vetenskap

Seminariet kommer att kunna ses under inlogg på Mälardalens hemsida för medlemmar i Mälardalens frilansklubb.

Therese Quennerstedt


Foto: Palli Kristmundsson. Forskaren Henrik Brändén med en av sina senaste böcker: Själens biologi och vår framtida vilja.

Mer info om Henrik Brändén

För er med PowePoint installerat finns Henriks bilder från föredraget att se här.

Porträtt av forskaren Henrik Brandén. Foto: Palli Kristmundsson

Våga börja skriva artiklar
om vetenskap

Är du intresserad av vetenskap men osäker på om du vågar ta dig an att skriva artiklar om forskning/vetenskap? Hur skriver man om forskning? Vad är vetenskaplig forskning och hur fungerar den? Vad betyder det som forskare säger och hur säkert är det? Vilka frestande fallgropar öppnas av behovet av medial dramaturgi? Och hur kan man navigera förbi dem?

Den 22 juni 2021, kl. 14.00, arrangerar Mälardalens frilansklubb ett seminarium via Zoom där vetenskapsskribenten, föreläsaren och forskaren Henrik Brändén ger dig svar på detta och mycket mer. Kan alla journalister skriva om vetenskap? Henrik Brändén ger sitt svar på frågan under ett mycket intressant seminarium som ger dig en bra grund att ta med dig inför   nya uppdrag!

Anmälan görs senast 18 juni till tqjournalisten@gmail.com
Uppge namn, mobilnummer och klubbtillhörighet!
Seminariet är öppet för alla frilansjournalister som är medlemmar i SJF, Frilans Riks.

Varmt välkomna!

Therese Quennerstedt och Monica Atterberg 


Foto: Palli Kristmundsson
Porträtt av forskaren Henrik Brändén

Abdulbaset Sieda. Skärmdump från Zoom från föreläsning 6 maj 2021

Abdulbaset Sieda om arabiska medier
före och efter folkupproren

Den 6 maj fick 20 frilansjournalister över Zoom ta del av en faktaspäckad och intressant föreläsning om arabiska media: statsägd TV, satelliter och sociala medier. Föreläsaren Abdulbaset Sieda har arbetat som kurdisk-syrisk politiker och forskare innan han kom till Sverige. Här har han fortsatt att skriva och forska samtidigt som han undervisar på universitet och gymnasium.


Arabländerna öppnade generellt sina tv-kanaler mellan 1960 och 1970, ungefär samtidigt som vi i Sverige. Den senaste arabiska nationella tv-kanalen öppnades 1994 i Palestina., efter överenskommelse och tillstånd från Israel. Omkring 80 % av invånarna i arabvärlden, cirka 377 – 420 miljoner invånare tittar på tv.

Arabländerna insåg snart att de kunde styra opinionen med hjälp av de visuella medierna, även om gränserna för yttrandefriheten varierar i de olika länderna.

Abdulbaset Sieda om arabiska medier <br/> före och efter folkupproren

När Baathpartiet kom till makten, 1963 i Syrien och 1968 i Irak bildades Informationsministeriet som utövade alltmer censur. De som grundade Baathpartiet var inspirerade av nazismen, fascismen och kommunismen. Många journalister blev trakasserade. Den dominerade arbetsmodellen i media hade Sovjet som förebild. Tre saker blev tabu att ta upp i media:
* Ideologiska , politiska frågor om man var emot regimen
* Religiösa frågor. Man kan inte kritisera islam eller kristendomen öppet
* Sex

Många inskränkningar i den personliga friheten

Under dessa regimer blev folksamlingar förbjudna, till exempel om man ville ordna ett seminarium. Om man ville trycka och publicera en bok skulle man först fråga Informationsministeriet om lov. Parti- och föreningsfrihet existerade inte. Om man skulle åka utomlands måste man få utresetillstånd i förväg. Ibland blev det nej. Då fick du inget pass. Detta blev en del av det normala livet. Folk trodde att det var normalt, något man måste acceptera. Några sade: Staten vet bättre än vi.

Kulturkrockar

Under Hafez al-Asads tid som politiker och president i Syrien 1970-2000 behandlades han som en Gud i TV. Abdulbaset berättade om en händelse som chockerade honom när han kom till Sverige. En bild i en tidning visade statsminister Ingvar Carlsson med skadat ben stå i kö framför en bankomat för att ta ut pengar.
– Att en president i vårt land skulle gå till en bankomat för att ta ut litet pengar vore helt omöjligt, säger Abdulbaset. Där går hela banken till presidenten.

Oräkneliga satellitkanaler idag

Den massiva tekniska utvecklingen idag har försvagat regimernas kontroll över TV:n. Problemet var tidigare bristen på information men nu har det blivit ett överflöd i hela världen.
– När jag vaknar på morgonen har jag mer än 1 300 satellitkanaler att välja mellan, säger Abdulbaset. Och dessa ägs inte bara av araber, regeringar i arabvärlden utan det finns massor från omvärlden, t.ex. CNN, BBC och France 24.. Även Kina har kanaler på arabiska.

Sociala mediernas betydelse

Sociala medier spelade stor roll under det arabiska upproret. Folk kunde kommunicera med varandra och organisera sig. Men regimen kunde också gå in och hacka och kontrollera vissa aktivister. Det har blivit ett känt fenomen att vissa personer blir stoppade för att de skrivit något på Facebook eller Twitter

Ammar 404
Abdulbaset Sieda om arabiska medier <br/> före och efter folkupproren

Staten har ansträngt sig att kontrollera de nya verktygen. I Tunis finns ovanstående symbol som man använder. Ammar är en person som tillhörde regeringen i det gamla systemet. Han är expert på att kontrollera. Det betyder Ammar.


Monica Atterberg


Mer information om Den arabiska våren finns på Globalis, en interaktiv världsatlas och ett digitalt uppslagsverk.
Den svenska versionen av Globalis har funnits sedan 2006 och hanteras av Svenska FN-förbundet.

Mer om Abdulbaset Sieda finns att läsa på Uppsala författarsällskaps hemsida
och på DN (betalvägg)

Abdulbasets föreläsning finns under inlogg för medlemmarna i Mälardalens frilansklubb på den här hemsidan..

Raljant och osakligt, Journalisten!

Raljant och osakligt, Journalisten!

På en punkt har Johannes Nessers artikel helt rätt. Det är svårt att hitta folk som har tid, ork och lust att engagera sig som förtroendevalda, särskilt i den tid av kris som vi befinner oss i nu. Och det problemet blir inte mindre av anonym svartmålning.

Artikeln om Frilans Riks och Mälardalens frilansklubb är trist läsning för oss som arbetar fackligt för frilansarna i Mälardalen. Vårt styrelsearbete framställs som odemokratiskt och godtyckligt, närmast som någon slags avlönad hobbyverksamhet. Kritiken framförs anonymt i form av raljerande liknelser till pensionärsföreningar eller retoriska frågor: ”(…)det låter hur spännande som helst. Men är det facklig verksamhet?”.

Ja, vad är egentligen fackligt arbete för frilansjournalister? En frilanssektion har ju väldigt liten – om någon – möjlighet att påverka vilka publicister som köper in vilket material, av vem och vilken ersättning de kommer överens om. Inte heller har vi ens närmelsevis de politiska och ekonomiska muskler som krävs för att effektivt motverka fulavtal eller inskränkningar i vår upphovsrätt. Artikeln hyllar Petter Larssons arbete på Aftonbladet och Sydsvenskan och där stämmer vi helhjärtat in! Men de flesta av våra medlemmar skriver inte återkommande för en stor redaktion, utan säljer in sitt material var helst de kan.

Så, fyller vi egentligen någon funktion?

Ja. Frilansare är en isolerad yrkeskår som har sporadiska kontakter med kollegorna. Vi utför det arbete som utgör grunden för facklig verksamhet – vi organiserar våra medlemmar. Så att de ges möjligheter att knyta kontakter och ta stöd av varandra, utbyta råd och varningar, ge speglingar på arbetet. Och eftersom de inte är samlade på centraliserade arbetsplatser utan är spridda över hela Mälardalen (de flesta arbetar hemifrån) gör vi det huvudsakligen genom social verksamhet, fortbildning och nätverkande. Det är därför vi anordnar seminarier av, om och för frilansjournalister – och även andra skribenter. Det är därför vi lägger tonvikt på träffar där kontakter kan knytas. En verksamhet som av förståeliga skäl legat lågt under det gångna året.

Det är därför vi anstränger oss för att nå fram till medlemmarna via sociala media. Det är därför vi tagit initiativ till en podd som handlar just om frilansjournalisters vardagssituation under pandemin. Det är därför vi organiserar event som Journalisthelgen i Uppsala, som riktar sig till kåren men också till allmänheten, för att ge inblick i hur svårt och samtidigt viktigt journalisters arbete är idag. För det är de verktyg vi har till hands, framtagna som de är i samarbete med förbundet och fullt i linje med den frilansfackliga verksamhet som SJF har bedrivit under lång tid.

”Pengarna kan användas bättre” heter det, utan några som helst förslag på hur. Styrelsen för Mälardalens frilansklubb är, och har alltid varit, öppen för medlemmarnas förslag. Årsmötet är precis den arena där en sådan diskussion ska föras. Men de namnlösa personer som valt att framföra sin kritik i artikeln har inte yppat den vare sig innan eller under årsmötet. Det är knappast särskilt konstruktivt eller till gagn för oss som kår.

Mälardalens frilansklubb är en demokratiskt styrd sektion och vi välkomnar granskning och kritik. Men det ligger i allas vårt intresse att den är saklig, konstruktiv och syftar till att stärka oss som organisation.

Mälardalens frilansklubb


Bild: Open Clipart Vectors från Pixabay

Porträtt utomhus av Clara Guibourg. Foto: Samuel Walsh

Våga ta dig an klimatdata!

Clara Guibourg, datajournalist på Newsworthy med en bakgrund från BBC, gav den 20 april ett digitalt seminarium där hon gav sina bästa tips om hur du ska våga ta dig an klimatdata. Många journalister tycker att statistik och främst klimatdata är skrämmande.

Clara Guibourg berättade att det första man ska göra är att börja intervjua data. Med det menar hon att du ska ta reda på vad det är du har framför dig. Sök efter avvikelser, sammanhang och vad som anges som 0 i statistiken och se till att allt finns med som ska vara där.

Alltid något som är fel

Clara Guibourg menar att du alltid ska förutsätta att något är fel. Någonstans på vägen fram till din dator har troligen ett eller fler misstag gjorts.

Hon beskriver även vikten av nära samarbete med experter. Har man inte djup kunskap om ämnet måste man våga ställa alla frågor som krävs, även de som kan uppfattas som mindre intelligenta.

Missade du seminariet kan du se det på Mälardalens hemsida.

För mer info:  bit.ly/klimat_data 

Länkar: länken till datatipsen

Kontakt: Clara Guibourg, datajournalist på Newsworthy: 072 167 54 13 clara@newsworthy.se

Hemsida newsworthy.se    


Therese Quennerstedt

Foto: Samuel Walsh