Medlemsbrev från styrelsen – september 2021

Medlemsbrev från styrelsen – september 2021
Medlemsbrev från styrelsen – september 2021
Kulturhuset i Uppsala där senaste styrelsemötet ägde rum.

Detta brev skickades till medlemmarna den 20 september 2021.

Hej!

Här kommer en septemberhälsning från styrelsen i din lokala fackförbundssektion Mälardalens frilansklubb!

Från och med nu kommer vi, på förfrågan, att skicka korta rapporter efter varje styrelsemöte. 

Av enkäten som skickades ut i juni framgick det tydligt att många av er önskar mer insyn i vårt arbete.

Enkäten

Den första juni skickade Mälardalens frilansklubbs styrelse ut en enkät där vi frågade er medlemmar vad ni vill ha ut av er lokala fackklubb. Vi fick 98 svar, stort tack för det! Förutom mer information efterlyste ni bland annat praktiska och användbara seminarier samt ett intensivare arbete för att bevaka arvoden och upphovsrätt.

På vår hemsida kan ni läsa en artikel med ett urval av enkätsvaren.

Arvodeskampanj

I samarbete med Frilans Riks och de andra lokala sektionerna arbetar vi just nu med en arvodeskampanj där vi i ett första steg kontaktar arbetsplatsklubbar för att få reda på arvodesnivåerna. Ansvariga för detta arbete i Mälardalens frilansklubb är Ylva Berlin, Monica Atterberg och Therese Quennerstedt. Om ni vill fråga dem något finns kontaktuppgifter under Styrelse på vår hemsida.

Journalisthelg i Uppsala

Den 29–31 oktober kommer vi att anordna en journalisthelg i Uppsala, i samarbete med Frilans Riks, Uppsala kommun och Studiefrämjandet Uppsala Västmanland.

Arrangemanget vänder sig till både journalister och allmänhet. Invigningen på fredagen sker i Litteraturens hus i Uppsala. Lördagen och söndagen blir digital via Zoom för hela landet. Mer information kommer. För frågor, kontakta Monica Atterberg eller Therese Quennerstedt, kontaktuppgifter finns på hemsidan.

Kongressen

Två av styrelseledamöterna i Mälardalen, Marja Beckman och Monica Atterberg, kommer att vara ombud på Journalistförbundets kongress den 6–7 oktober. Den 5 oktober ska styrelsen ha ett extrainsatt möte för att samla och diskutera de frågor som är viktigast för oss frilansar i Mälardalen. Välkomna att kontakta oss om det är något ni vill att vi tar upp! På Journalistförbundets hemsida finns alla handlingar inför kongressen.

Samarbete med förbundet om rekrytering på seminarier

Längre fram i höst planeras fler seminarier i Stockholm. Ylva Berlin ansvarar för dessa seminarier som kommer att anordnas i samarbete med Journalistförbundets kansli.

Podden

Poddgruppen, som består av Ronnit Hasson, Artur Nordfors Kowalski och Beata Hansson, planerar under hösten att spela in nya avsnitt. Hör gärna av er till dem med tips, både på intervjupersoner och teman som ni vill att de tar upp! Läs mer om Journalistförbundets frilanspodd här.

Följ oss i sociala medier

Glöm inte att vi finns i sociala medier också, på Facebook, Twitter och Linkedin (Mälardalens Frilansklubb / Mälardalens Frilansektion)!

Om ni har förslag på seminarier eller andra medlemsaktiviteter är ni välkomna att höra av er! Sektionens mejladress är malardalensfrilansklubb@gmail.com.

Hälsningar från Mälardalens frilansklubbs styrelse genom Marja Beckman, ordförande

Medlemsbrev från styrelsen – september 2021
Medlemsbrev från styrelsen – september 2021

Medlemmarna:
Fler praktiska seminarier
och tuffare kamp för arvoden

Medlemmarna: <br/> Fler praktiska seminarier <br/> och tuffare kamp för arvoden
Fler handgripliga kurser efterlyses av medlemmarna. Foto: Pixabay

Medlemmarna i Mälardalens frilansklubb efterlyser konkreta och användbara seminarier och har många bra idéer om hur vi ska arbeta mer med arvoden och upphovsrätt. Stort tack till alla som tog sig tid att svara på vår enkät!

Den första juni skickade Mälardalens frilansklubbs styrelse ut en enkät där vi frågade er medlemmar vad ni vill ha ut av er lokala fackklubb. Vi fick svar från 98 medlemmar.

Enkäten gjordes som ett Googleformulär, med 12 frågor, både kryssfrågor, olika alternativ och frågor där medlemmarna fick skriva in sina tankar och åsikter. 

Enkäten låg öppen på våra sociala medier eftersom syftet var att samla in åsikter, så vi har ingen kontroll över om icke- medlemmar svarade, eller om någon svarade flera gånger. Här är ett utdrag av svaren vi fick.

Hur får du information om vad som händer i förbundet? 

Det visade sig att e-postutskick är den främsta informationskällan, följd av Tidningen Journalisten och sociala medier. Några hade också svarat Journalistförbundets hemsida, tips från kollegor och e-postlistan Snackbar. 

Vill du få mer information, och i så fall hur?

På frågan om de vill ha mer information, och i så fall hur, svarade majoriteten att de vill ha mer information, gärna via e-post. Vi planerar därför att göra som Frilans Riks och skicka ut mejl efter varje styrelsemöte (nästa möte äger rum den 16 september).

Har du deltagit på något av Mälardalens evenemang (här räknas såväl fysiska seminarier som Zoomseminarier in, även julmiddagen) de senaste tre åren?

På denna fråga svarade 19,6 procent ja på ett eller flera, 21,6 procent ett och 58,8 procent inga.

Om ja: Skriv gärna vilket/vilka evenemang och vad du tyckte om det/dem.

Det är, av förståeliga skäl, inte alltid lätt att hålla reda på vilka evenemang som anordnas av Mälardalen och vilka som Journalistförbundet frilans ligger bakom, men de flesta verkade nöjda med de evenemang de deltagit i, oavsett arrangör. Förutom ”bra, givande och trevliga” fanns enstaka kommentarer om evenemang som varit något röriga.

Om nej: Varför har du inte deltagit? (Möjlighet att ge flera svar)

Vanliga svar på denna fråga var ”bor för långt bort” eller ”i fel tidszon” eller ”har inte hunnit/inte tagit mig tiden/tiden har inte passat”. Några skrev att de nyligen blivit pensionärer eller att de var nya som frilansar och inte kommit igång. 

Svar vi får ta till oss extra av var till exempel ”Har inte varit riktade mot mitt område som är fotografi”, ”Seminarierna handlar sällan om sånt jag själv har behov av” och ”Har aldrig varit något ämne som varit intressant för mig”. En person skrev också ”Den enda svårigheten att delta var att jag fortfarande lär mig svenska, det kommer att bli svårt att uttrycka genom konversation, men att skriva kommer att vara lätt för mig att uttrycka mina åsikter”. 

Har du några förslag eller idéer till personer eller ämnen vi borde anordna seminarier med/om?

På denna fråga fick vi mängder av bra svar! Här nedan är ett urval, som vi ska diskutera vidare i styrelsen och med Frilans Riks och förbundet.

– Hitta nya uppdragsgivare. Vässa skrivandet. Sälj. Skriva böcker. 

– Skrivarkurser, konsten att få ett reportage att flyga 

– Någon som kan berätta mer om SEO och sociala medier

– Gärna mer debatt och diskussion. Företrädare för Bonnier, typ. Eller fackklubben där. Kanske båda? 

– Hellre konkreta tips- föreläsningar, som är mer hands-on, än författarträffar och liknande som jag ser mer som inspiration 

– Allt kring etik, publiceringar, allmänintresse, s k “alternativa media” och dylikt är intressant nu, även journalistiken inför nästa val – eller hur kommun- och regionval påverkas av fake news och påverkan på riksplanet 

– Upphovsrätten, det känns viktigt och aktuellt. Gärna också konkreta exempel. 

– Praktisk upphovsrätt. Samtal kring prissättning av fotografi. Kanske ett infoseminarium med/om BLF i höst?

– Situationen för långtidssjukskrivna medlemmar, arbetsmöjligheter på minimal deltid hemifrån i den takt man orkar. Finns det, hur hittar man. 

– Hur man som frilansare för produktionsbolag och PS-bolagen kan få bättre villkor. Vi är enormt utsatta och i händerna på oförstående bolag som tycker dagsarvoden på 2500 – 3500 kronor är rimliga. 

– Olika aspekter av att jobba för ”content”-byråer. Kan man ha kvar integriteten som reporter? Varför betalar de så dåligt? Fast ännu hellre skulle man kanske göra en slags kampanj där man upplyser deras uppdragsgivare (inte sällan fackförbund) om att den byrå de anlitar inte betalar skäliga arvoden. Att de kan ge ut tidning till ett bra pris pga att byrån inte följer rekommendationen.

– Kanske något om att våga ta betalt. Vad som är bra att tänka på vid förhandling om jobb och ersättning och upphovsrätt. En checklista kanske? Upphovsrätt och användningsrätt. Hur kan man ta det med kunderna utan att tappa dem? Tex har mina bilder publicerats flera gånger på webben, fast jag tycker att jag varit tydlig med att köpet handlar om publicering en gång. Och påtalat det flera gånger. 

– ”Jobba långt upp i åldrarna” (någon inspirerande journalist ger insikt i hur ens framtida sena arbetsliv kan komma att bli). “Jag höjde mina arvoden jättemycket” (någon inspirerande journalist berättar), Bästa sätten att spara till pensionen, så mycket måste man spara (eftersom de flesta av oss inte kommer upp i SGI-taket måste vi spara på andra sätt, jag gick en kurs hos SJF Frilans om detta, men skulle vilja veta mer).

Medlemmarna: <br/> Fler praktiska seminarier <br/> och tuffare kamp för arvoden

När pandemin är över, hur föredrar du att delta i våra seminarier (digitalt eller fysiskt, “IRL”)?

En majoritet (63,4 procent) föredrog både och.

Har du lyssnat på Journalistförbundets frilanspodd?

Ganska många (44,9 procent) kände inte till podden. 29,6 procent hade inte lyssnat men ville gärna. 16,3 procent var inte intresserade. Resterande, ungefär 10 procent, hade lyssnat på ett avsnitt eller flera. (Läs mer om podden på Journalistförbundets hemsida).

Om du lyssnat, berätta gärna vad du tyckte om podden!

Podden får både ris och ros. Här är exempel på en positiv och en negativ röst:

– ”Bra! Ligger i tiden för att nå ut. Du når både medlemmar och icke medlemmar. Du kan snabbt styra sändningen till ett aktuellt ämne. Den ger fördjupning. Avsnitten ligger ute för lyssning. Återstår att göra podden känd så att många vet att den finns och hittar den.”

– ”För dåligt ljud, intervjuaren låter burkig. Innehållet känns inte så tajt, frågorna är inte så vassa och känns lite slappa och slentrianmässiga. Ska man lägga pengar på en podd tycker jag man ska göra det riktigt bra. Och även ha en tydligare vinkel på både urval och intervjuer. Vad vill man prata om? Varför är just denna person intressant? Dra igång samtalet med en presentation för läsaren som förklarar varför personen är här. Lyssna på andra poddar hur de gör.” 

Har du några önskemål om ämnen eller personer du vill att vi pratar om/med i podden?

Flera bra förslag kom in på poddinnehåll, exempelvis:

– Gränsen mellan journalistik och kommunikation/reklam – en gång tydlig, nu inte alls. 

– Andra sidan: redaktörerna.
– Hur det är att arbeta i magasinsbranschen!
– Säkerhet i potentiellt farliga situationer.

– Jag är nöjd med det som varit, hugg på det aktuella: Vill Skugge berätta hur hon tänker kring rec (en omtalad recension på Kristina Sandbergs bok om sin cancer, vår anm). t ex, Intressant veta om praktiskt arbete! Hur gjorde du? 

– Skulle gärna höra hur andra frilansar hanterar otryggheten som det innebär att inte ha en fast inkomst. Vågar man skaffa barn? Kan man få bostadslån? Och hur gör man för att bygga upp och trygga sin tillvaro? Visst är tanken på att kunna styra sin vardag härlig, men blir det verkligen så? Känner mest att man hugger på allt man kan och lever i en stor ovisshet där man alltid är tillgänglig och aldrig riktigt ledig. /En 26-åring som blandar vick och frilans och inte haft riktig semester sedan gymnasiet 

Arvoden och villkor är mycket viktiga frågor för oss frilansar. Hur tycker du att vi ska arbeta med dessa frågor? Som sektion har vi inte förhandlingsrätt, men vi tar gärna emot förslag på hur vi ska utveckla detta i samarbete med Frilans Riks och förbundet.

Detta ämne engagerar uppenbarligen och som många skriver är det nog vår viktigaste fråga.

– Skyldighet för arbetsplatsklubbar att ta med även frilansarnas villkor i löneförhandlingar med arbetsgivaren. Krav på att samma ekonomiska villkor gäller för frilansar som för övriga medarbetare. 

– Jag skulle gärna få mer stöd med detta ämnet. Kanske någon digital frågestund var man skulle kunna ställa frågor / vanliga problem. 

– Involvera BLF i detta arbete. 

– Ännu mer bearbetning av/info till småredaktioner, ensamredaktörer och produktionsbolag om arvodesfrågorna. Översätta arvodessiffrorna till löner för anställda. 

– Problemet på arvodessidan för skribenter har ju alltid varit att ingen bryr sig på arbetsgivarsidan – och att man som frilans sällan kan hävda sig med hänvisning till avtal. I varje fall inte för enskilda jobb. 

– Det allra viktigaste är att nu ut till uppdragsgivare, utbilda dem hur en frilansekonomi ser ut. Tusenlappen var pedagogisk och bra men mer så, boka in möten med redaktioner, förklara. Min uppfattning är att många faktiskt inte förstår hur mycket en frilans behöver fakturera i månaden för att få ut en skälig lön och kunna pensionsspara. 

– Arbeta för att förbundet blir mer av ett kampförbund och mindre av ett försäkringsbolag. Ordna debatter, samla in information, bygg allians med tjänstemän på kansliet som också är motiverade att förändra saker och som tror på fackets potentiella styrkor. 

– Förhandling om frilansarvoden i samband med förbundets löneförhandlingar på arbetsplatser. Det är en fråga som måste med där, och lyftas samtidigt. 

– Genom information och artiklar. Jag har haft eget i 20 år och möts ibland fortfarande av attityden att det är en hobby eller att man gör det för att det är kul. Lyft frågan på olika sätt och i olika kanaler på ett personligt sätt. 

Upphovsrätten är också mycket viktig för oss frilansar. Allt fler mediebolag försöker få oss att avstå från den genom att skriva på så kallade fulavtal. Kom gärna med förslag på hur vi ska arbeta med detta. 

Även denna fråga engagerade stort. Här är några exempel på svar: 

– Informera oss frilansar om vilka rättigheter vi har, hur man kan komma runt det och vilka uppdragsgivare man bör undvika. 

– Involvera politiker i riksdagen – av ALLA ÅTTA FÄRGER. Det ligger inte i någons intresse att skurkkoncernerna stjäl alla resurser, både ekonomiska och förtroende-. Vem vill bli intervjuad av en frilans när frilansen inte kan garantera intervjuns liv efter ursprung publicering? 

– Förklara med hjälp av ett konkret personligt case, vad det kan innebära för en enskild frilansare att skriva bort rättigheter och få usel ersättning. Hur lite som faktiskt är kvar efter skatt, sociala avgifter och att man betalt resorna själv, till intervjuobjekt i andra städer.

– Absolut kampanj riktad mot kunderna, som i många fall också är presumtiva intervjuobjekt. Det är vi frilansar som får människor att ställa upp på intervjuer och på bilder, ofta i känsliga ämnen – sorg, sjukdom, hjärta, smärta. Men skriver vi på fulavtal har vi ingen kontroll över vad som sen händer med materialet. Visste folk det så skulle de nog akta sig för att ställa upp. Kanske skulle en del först fråga vem som har upphovsrätten…? 

Har du något annat du anser att vi bör arbeta mer eller mindre med, tips, idéer, förslag?

Även denna fråga fick många intressanta svar. Här är ett urval:

– Så kallade fastlansar och företag som använder den “anställningsformen”. 

– Var mer aktiva i Facebooks frilanslista, där finns rookies som behöver hjälp – och rekryteras 

– Ett konkret förslag: Mediehusen behöver bli bättre på att skriva ut byline på bilder som publiceras på instagram. Det ska vara ett krav att de gör det. Bilden är allt på instagram ändå är det otroligt slarvigt på många håll. Jag önskar en skrivelse från Journalistförbundet till samtliga mediahus om detta. 

– Hellre arbeta med renodlade fackfrågor, som upphovsrätt, arvoden etc. After work är bra, för det är ett sätt att få medlemmarna att träffas och knyta kontakter, men kurser/föreläsningar känns mer som något som SJF gör och det kanske inte är där som frilansklubben ska lägga en stor del av sitt arbete. 

– Det jag saknar är någon sorts agentverksamhet – som tar hand om försäljningsdelen som är nästan alla journalisters svaga sida – men vet inte om ni kan göra ngt för att få i gång en sådan. 

– Hur man skapar mångfald i redaktioner, på alla plan. Ålder, genus, etnicitet, HBTQ. Folk är ännu urusla på detta och saknar konkreta nycklar och därför är det konformt till förbannelse på många håll. 

– Att bloggare och influencers ibland även vill vara eller framstå som journalister samtidigt som de glatt i nästa stund gör sponsorsamarbeten av olika slag. Jag skulle vilja att vårt hantverk och vår etik och källkritiska hållning lyftes så att allmänheten förstod skillnaden. 

Medlemmarna: <br/> Fler praktiska seminarier <br/> och tuffare kamp för arvoden
Abdulbaset Sieda. Skärmdump från Zoom från föreläsning 6 maj 2021

Abdulbaset Sieda om arabiska medier
före och efter folkupproren

Den 6 maj fick 20 frilansjournalister över Zoom ta del av en faktaspäckad och intressant föreläsning om arabiska media: statsägd TV, satelliter och sociala medier. Föreläsaren Abdulbaset Sieda har arbetat som kurdisk-syrisk politiker och forskare innan han kom till Sverige. Här har han fortsatt att skriva och forska samtidigt som han undervisar på universitet och gymnasium.


Arabländerna öppnade generellt sina tv-kanaler mellan 1960 och 1970, ungefär samtidigt som vi i Sverige. Den senaste arabiska nationella tv-kanalen öppnades 1994 i Palestina., efter överenskommelse och tillstånd från Israel. Omkring 80 % av invånarna i arabvärlden, cirka 377 – 420 miljoner invånare tittar på tv.

Arabländerna insåg snart att de kunde styra opinionen med hjälp av de visuella medierna, även om gränserna för yttrandefriheten varierar i de olika länderna.

Abdulbaset Sieda om arabiska medier <br/> före och efter folkupproren

När Baathpartiet kom till makten, 1963 i Syrien och 1968 i Irak bildades Informationsministeriet som utövade alltmer censur. De som grundade Baathpartiet var inspirerade av nazismen, fascismen och kommunismen. Många journalister blev trakasserade. Den dominerade arbetsmodellen i media hade Sovjet som förebild. Tre saker blev tabu att ta upp i media:
* Ideologiska , politiska frågor om man var emot regimen
* Religiösa frågor. Man kan inte kritisera islam eller kristendomen öppet
* Sex

Många inskränkningar i den personliga friheten

Under dessa regimer blev folksamlingar förbjudna, till exempel om man ville ordna ett seminarium. Om man ville trycka och publicera en bok skulle man först fråga Informationsministeriet om lov. Parti- och föreningsfrihet existerade inte. Om man skulle åka utomlands måste man få utresetillstånd i förväg. Ibland blev det nej. Då fick du inget pass. Detta blev en del av det normala livet. Folk trodde att det var normalt, något man måste acceptera. Några sade: Staten vet bättre än vi.

Kulturkrockar

Under Hafez al-Asads tid som politiker och president i Syrien 1970-2000 behandlades han som en Gud i TV. Abdulbaset berättade om en händelse som chockerade honom när han kom till Sverige. En bild i en tidning visade statsminister Ingvar Carlsson med skadat ben stå i kö framför en bankomat för att ta ut pengar.
– Att en president i vårt land skulle gå till en bankomat för att ta ut litet pengar vore helt omöjligt, säger Abdulbaset. Där går hela banken till presidenten.

Oräkneliga satellitkanaler idag

Den massiva tekniska utvecklingen idag har försvagat regimernas kontroll över TV:n. Problemet var tidigare bristen på information men nu har det blivit ett överflöd i hela världen.
– När jag vaknar på morgonen har jag mer än 1 300 satellitkanaler att välja mellan, säger Abdulbaset. Och dessa ägs inte bara av araber, regeringar i arabvärlden utan det finns massor från omvärlden, t.ex. CNN, BBC och France 24.. Även Kina har kanaler på arabiska.

Sociala mediernas betydelse

Sociala medier spelade stor roll under det arabiska upproret. Folk kunde kommunicera med varandra och organisera sig. Men regimen kunde också gå in och hacka och kontrollera vissa aktivister. Det har blivit ett känt fenomen att vissa personer blir stoppade för att de skrivit något på Facebook eller Twitter

Ammar 404
Abdulbaset Sieda om arabiska medier <br/> före och efter folkupproren

Staten har ansträngt sig att kontrollera de nya verktygen. I Tunis finns ovanstående symbol som man använder. Ammar är en person som tillhörde regeringen i det gamla systemet. Han är expert på att kontrollera. Det betyder Ammar.


Monica Atterberg


Mer information om Den arabiska våren finns på Globalis, en interaktiv världsatlas och ett digitalt uppslagsverk.
Den svenska versionen av Globalis har funnits sedan 2006 och hanteras av Svenska FN-förbundet.

Mer om Abdulbaset Sieda finns att läsa på Uppsala författarsällskaps hemsida
och på DN (betalvägg)

Abdulbasets föreläsning finns under inlogg för medlemmarna i Mälardalens frilansklubb på den här hemsidan..

Raljant och osakligt, Journalisten!

Raljant och osakligt, Journalisten!

På en punkt har Johannes Nessers artikel helt rätt. Det är svårt att hitta folk som har tid, ork och lust att engagera sig som förtroendevalda, särskilt i den tid av kris som vi befinner oss i nu. Och det problemet blir inte mindre av anonym svartmålning.

Artikeln om Frilans Riks och Mälardalens frilansklubb är trist läsning för oss som arbetar fackligt för frilansarna i Mälardalen. Vårt styrelsearbete framställs som odemokratiskt och godtyckligt, närmast som någon slags avlönad hobbyverksamhet. Kritiken framförs anonymt i form av raljerande liknelser till pensionärsföreningar eller retoriska frågor: ”(…)det låter hur spännande som helst. Men är det facklig verksamhet?”.

Ja, vad är egentligen fackligt arbete för frilansjournalister? En frilanssektion har ju väldigt liten – om någon – möjlighet att påverka vilka publicister som köper in vilket material, av vem och vilken ersättning de kommer överens om. Inte heller har vi ens närmelsevis de politiska och ekonomiska muskler som krävs för att effektivt motverka fulavtal eller inskränkningar i vår upphovsrätt. Artikeln hyllar Petter Larssons arbete på Aftonbladet och Sydsvenskan och där stämmer vi helhjärtat in! Men de flesta av våra medlemmar skriver inte återkommande för en stor redaktion, utan säljer in sitt material var helst de kan.

Så, fyller vi egentligen någon funktion?

Ja. Frilansare är en isolerad yrkeskår som har sporadiska kontakter med kollegorna. Vi utför det arbete som utgör grunden för facklig verksamhet – vi organiserar våra medlemmar. Så att de ges möjligheter att knyta kontakter och ta stöd av varandra, utbyta råd och varningar, ge speglingar på arbetet. Och eftersom de inte är samlade på centraliserade arbetsplatser utan är spridda över hela Mälardalen (de flesta arbetar hemifrån) gör vi det huvudsakligen genom social verksamhet, fortbildning och nätverkande. Det är därför vi anordnar seminarier av, om och för frilansjournalister – och även andra skribenter. Det är därför vi lägger tonvikt på träffar där kontakter kan knytas. En verksamhet som av förståeliga skäl legat lågt under det gångna året.

Det är därför vi anstränger oss för att nå fram till medlemmarna via sociala media. Det är därför vi tagit initiativ till en podd som handlar just om frilansjournalisters vardagssituation under pandemin. Det är därför vi organiserar event som Journalisthelgen i Uppsala, som riktar sig till kåren men också till allmänheten, för att ge inblick i hur svårt och samtidigt viktigt journalisters arbete är idag. För det är de verktyg vi har till hands, framtagna som de är i samarbete med förbundet och fullt i linje med den frilansfackliga verksamhet som SJF har bedrivit under lång tid.

”Pengarna kan användas bättre” heter det, utan några som helst förslag på hur. Styrelsen för Mälardalens frilansklubb är, och har alltid varit, öppen för medlemmarnas förslag. Årsmötet är precis den arena där en sådan diskussion ska föras. Men de namnlösa personer som valt att framföra sin kritik i artikeln har inte yppat den vare sig innan eller under årsmötet. Det är knappast särskilt konstruktivt eller till gagn för oss som kår.

Mälardalens frilansklubb är en demokratiskt styrd sektion och vi välkomnar granskning och kritik. Men det ligger i allas vårt intresse att den är saklig, konstruktiv och syftar till att stärka oss som organisation.

Mälardalens frilansklubb


Bild: Open Clipart Vectors från Pixabay

Clara Guibourg sitter på en veranda i grönskan

Hur berättar man bättre med klimatdata?

Vill du komma igång med att bevaka klimatet som datajournalist? Eller göra dina dataknäck mer engagerande? Clara Guibourg från Newsworthy kommer tisdag 20 april kl. 14–16 att på ett seminarium över Zoom ge tips för att komma ihåg och förbättra berättandet.


Ett problem man snabbt upptäcker när man ger sig in på att bevaka klimatet ur ett datajournalistiskt perspektiv är att det finns hur mycket klimat- och miljödata som helst, men den känns ofta väldigt abstrakt.

Vi får till exempel ofta höra att planeten är en dryg grad varmare idag än den var innan industrialiseringen tog fart. Men sådana här globala genomsnitt är väldigt svåra att föreställa sig.

Så när man väl tagit sig an själva analysen måste man tänka ett varv till kring hur man ska lägga upp sitt berättande på ett sätt som engagerar läsare och känns minnesvärt.

Hur gör jag berättelsen personlig, datan mer konkret och sätter in saker i sitt sammanhang? Detta kommer denna spännande eftermiddag att handla om.

Anmälan senast lördag 17 april
till  tqjournalisten@gmail.com

Varmt välkomna!
Therese Quennerstedt och Monica Atterberg

Foto: Samuel Walsh