Fulavtalen ett minne blott?

Detta är en film om EU:s nya upphovsrättsdirektiv som förhoppningsvis kan förändra situationen för många frilansar. Den gjordes vid en jul-AW i Malmö på temat upphovsrätt. I samtalet deltog riksdagspolitikern Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M), Olle Wilöf, upphovsrättsjurist från Journalistförbundet, Gert Lundstedt, ordförande Frilans Riks samt Mette Carlbom, frilansjournalist och kvällens moderator.

– När upphovsrättsdirektivet är implementerat i april 2021 hoppas vi fulavtalen är ett minne blott, och att Google med flera plattformars pengar hamnar i frilansarnas fickor, kommenterade Gert Lundstedt efteråt.

Hasse Hedström, frilansjournalist och medlem i Mälardalens frilansklubb, gjorde denna film från samtalet.

Julbord i Uppsala

Den 3 december ordnade Mälardalens frilansklubb ett julbord på restaurang Borgen i Uppsala. Vi var nio frilansjournalister och tre journaliststudenter som mött upp till lunchen.

Det blev många intressanta diskussioner när flera av oss frilansjournalister med många år i yrket fick möta de tre studenter som nu skulle påbörja sin praktik på Upsala Nya Tidning. De gick alla en ettårig påbyggnadskurs i journalistik – ovanpå flera års universitetsstudier. Utbildningen var inriktad på skrivande.

Nu för tiden vill de flesta medier ha utbildade journalister. Annat var det för några decennier sedan när redaktörer inte sällan vägrade anställa dem som ens hade en halv termins universitetsstudier. Själv minns jag när jag sökte ett sommarjobb på en lokaltidning då redaktören ringde upp och frågade om jag gått ut gymnasiet. När jag svarade att jag läste in forskarkurserna i statskunskap lade han på luren.

Journaliststudenterna som hade fått i uppdrag att rapportera till klassen från lunchen pumpade oss ordentligt på många områden. Och vi fick chansen att ge råd, som t.ex. att gå med i facket (för juridiska råd, stipendier med mera), aldrig acceptera fulavtal och gärna gå med i de journalistlistor som finns på Facebook.

Monica Atterberg

 

Gedigen research bakom avslöjandet av rättsskandalen Quick

Jenny Küttim.

När researchern Jenny Küttim presenterade sitt och Hannes Råstams enorma researcharbete bakom filmen om Thomas Quick den andra december, fick publiken från Mälardalens Frilansklubb en spännande insyn i det svenska rättsväsendet.

Filmen handlar om Hannes Råstams och Jenny Küttims arbete för att bevisa Thomas Quicks oskuld och avslöja det juridiska rättskaos som felaktigt spärrade in honom under 23 år på Säters rättspsykiatriska klinik. Sture Bergwall/Thomas Quick, även kallad ”Sätermannen”, var svensk kriminalhistorias största monster dömd för åtta bestialiska mord, fast han själv påstod sig ha dödat betydligt fler.

Många frågor väcktes ikväll om hur en omfattande polisutredning kan vara så bristfälligt utförd, med en anklagad som gick på så stora doser av psykofarmaka att han bitvis knappt var kontaktbar under förhören, och terapeuter fick förklara för polisen vad de uppfattade som hans sanning. Och att Quick hade alibi för flera av de mord han anklagats för skulle ha skett, var något rättsväsendet fäste ringa vikt vid, när man nu hade ett erkännande. Senare förklarade Quick sina erkännanden med att han ville ha uppmärksamhet och behålla de fördelar i form av exempelvis stora mängder läkemedel som man gett honom för att få honom berätta om olika mord han sa sig ha begått.

Hur journalister ska bli varumärken istället för publicisterna

Den 19 november besökte journalisten Anna Holmquist Uppsala och berättade för tio frilansjournalister och en forskare om vad hon vill göra med sin nya plattform, Gazzine.

– Målet är att skapa en plattform där journalister blir varumärken i stället för publicisterna, säger Anna Holmquist, som byggt upp Gazzine.

Tanken är att journalister ska lägga upp sitt material, tänka på bilder och layout, kanske marknadsföra sig själva. Läsarna ska så småningom betala en månadskostnad, precis som många gör idag till Netflix och Spotify. Det är mer jämförbart med Readly fastän de har pdf:er. Anna vill göra något nytt.

124 journalister var registrerade då Anna var i Uppsala. Det finns också en Facebookgrupp med över 200 medlemmar. Mellan 300 och 400 artiklar ligger uppe på Gazzine nu. Många av artiklarna har varit publicerade tidigare. Än så länge får journalisterna inget betalt. Först ska plattformen byggas upp. Så småningom ska man också kunna göra bildspel, rörliga bilder och ljudfiler. Drömmen är ett översättningsverktyg så att artiklarna kan publiceras också i andra länder.

Anna Holmquist tänker sig en inkomstfördelning på 70 procent till journalisterna och 30 procent till utveckling av plattformen. De 70 procenten ska fördelas mellan journalisterna efter hur mycket lästiden är, inte antal klick, eftersom klicken kan manipuleras.

– Plattformen är till för journalister. Därför måste det finnas en viss verkshöjd. Jag är inte ansvarig utgivare. Ni är ansvariga för era artiklar.

Men jag som plattformsägare har skyldighet att ta bort saker som strider mot lagar och dyligt,  säger Anna Holmquist.

Monica Atterberg